Paulo Freire föddes 1921 i nordöstra Brasilien.

1947 började Freire med alfabetisering bland de fattiga.

1959 blev han professor men fortsatte med sitt praktiska arbete i kombination med det teoretiska.

 

1964 genomfördes en militärkupp i Brasilien och Freires arbete betraktades som ”politiskt farligt” och Freire satt några månader i fängelse.

När han släpptes fri fick han rådet att lämna Brasilien.

 

1970 blev Freire inbjuden att arbeta i 1 år på Harvard.

Därefter kallades Freire till Genéve där han arbetade i kyrkornas Världsråd.

 

1980 kunde Freire återvända till Brasilien.

Han återtog sitt arbete som professor vid universitetet i Sao Paulo.

 

1989 – 1991 arbetade Freire med program som syftade till att nå ut till 60.000 människor i 2.000 kulturcirklar.

 

1993 beslutade Freire att gå tillbaka till böckerna, skrivandet och undervisningen både i Brasilien och internationellt.

 

Efter en kort tids sjukdom avled Paulo Freire den 2 maj 1997, 76 år gammal.

 

 

Varför är Paulo Freires pedagogik inspirerande för Caritas arbeta i Hjällbo?

 

I vårt arbete i Hjällbo inspireras vi av Paulo Freires människosyn och utopiska vision.

 

Kan verkligen Freires radikala pedagogik utformad och praktiserad i Brasilien, Chile och Guinea-Bissau vara till hjälp i Caritas arbete i Hjällbo och i Sverige?

 

Naturligtvis om vi vågar erkänna att Hjällbo är en stadsdel som är ett resultat av en politik i ett allt tydligare etnifierat klassamhälle med en misslyckad integrationspolitik.

 

Syftet med Caritas arbete vid Frivilligcentralen är att organisera ett frivilligt socialt arbete, en Frivilligcentral som bygger på människors behov och där man tillsammans kan reflektera över sin situation och gemensamt komma fram till förslag på förändringar.

Caritas vill skapa nätverk och samarbete mellan olika generationer och mellan människor från olika länder.

 

I Caritas mål finns en vision av att skapa en jordmån för en lokal mobilisering.

 

 

Svårigheter i Hjällbo

 

Vilka förutsättningar finns för ett Freire inspirerat arbete för Caritas i Hjällbo?

 

En av Caritas svårigheter i Hjällbo när det gäller att arbeta efter Freires pedagogik är att vi saknar ett gemensamt språk.

 

Många av människorna i Hjällbo saknar ett språk för att beskriva den kontext de lever i.

Det innebär att de inte kan benämna världen som de lever i.

Människorna hamnar i Tystnadens kultur genom att inte kunna sätta ord på händelser kan man inte kommunicera.

Utan språk kan man inte reflektera och handling blir då en omöjlighet.

I denna kontext upplever människorna en allt större känsla av maktlöshet och hopplöshet.

Om vi inte äger tillgång till majoritetssamhällets språk hamnar vi i tystnadens kultur.

 

Med tystnadens kultur menar Freire att vi ej kan sätta ord på händelser och ej heller benämna världen.

 

Under de 15 år som Caritas har haft ”träna svenska grupper” möter vi människor har varit i Sverige fem till femton år i Sverige.

De har ett svenskt ordförråd på 500-700 svenska ord och har deltagit i Sfi (svenska för invandrare) men av en mängd skäl inte slutfört sina studier.

 

Så det är med inspiration av Freires kulturcirklar, generativa ord och teman där vi använder bilder från tidningar, foton från Hjällbo, Angered och Göteborg istället för läroböcker.

Bilderna läggs på bordet och samtal startar, sen skrivs orden på tavlan och deltagarna anteckningar i sin egen skrivbok.

 

I detta perspektiv skall vi se den röda tråd som finns i allt Caritas arbete i Hjällbo.

Vi talar alltid svenska och tillsammans skapar vi möjligheter till ett gemensamt språk och formulerar världen där vi själva är ett subjekt.

 

Hos Freire ingår en del viktiga begrepp som är nödvändiga för att förstå hans människosyn och pedagogik.

 

 

Den ontologiska kallelsen

 

Freire menar att människan föds med en kallelse att bli mänskliga.

Som människa fungerar man med världen till skillnad från djuren som bara finns i den.

Människan kan reflektera över sig själv och dela upp tiden i tre dimensioner, dåtid, nutid och framtid.

Denna kallelse att bli mänsklig kan hindras av förtryck, men den kan samtidigt bekräftas av de förtrycktas längtan efter frihet och deras kamp för att återvinna sin mänsklighet.

 

Avhumanisering föds av orättvisor och som inte bara drabbar de förtryckta utan även de som förtrycker och därigenom berövar andra sin mänsklighet.

 

När de förtryckta tar upp kampen för att få tillbaka sin förlorade mänsklighet bör de inte sedan börja förtrycka förtryckarna.

Bilden av förtryckaren som den mänskliga modellen finns inpräntad i huvudet på den förtryckte.

Det går inte att se någon annan typ av människa.

 

Dock har de förtryckta en historisk uppgift som består i att befria både sig själva och förtryckarna så att båda kan återvinna sin mänsklighet.

 

 

Dialog

 

Dialog är ett möte mellan människor som vill och kan benämna världen.

Ingen kan i mötet benämna världen åt någon annan.

Dialogen är skapande och alla är ansvariga i dialogen.

Det finns vissa förutsättningar för att en dialog skall fungera.

Den första är Kärlek till världen och till Människorna.

Det är ett möte mellan subjekt.

Det krävs även Ödmjukhet i en dialog.

En dialog behöver ett Hopp och en Tro på människan och hennes möjlighet att skapa, nyskapa och bli en fullständig människa, vilket är hennes kallelse.

 

I en dialog krävs ett kritiskt tänkande där man betonar att det finns en gemenskap mellan människorna och världen.

Ett kritiskt tänkande är nödvändigt för en fortsatt förändring av verkligheten och för en fortsatt humanisering av människan.

 

 

Medvetandegörande

 

Freire skriver att detta begrepp handlar om att lära sig förstå de sociala, politiska och ekonomiska motsättningar som finns.

Då man förstår kan man handla mot de förtryckande elementen som finns i verkligheten.

 

 

Bankundervisning och problemformulerande undervisning

 

Freire pratar om bankundervisning och menar då, att där förmedlar läraren kunskaper till eleverna som är ”förvaringsrum” som fylls med kunskap.

Eleven är duktig om hon/ han låter sig fyllas utan protester.

Det blir en undervisning som bygger på relation Subjekt – Objekt mellan lärare och elev.

Läraren lär ut kunskap som anpassar eleven till världen.

I denna undervisning är människan I världen och inte Med den.

 

Människan måste ses som en medveten varelse och undervisningen bygga på att i Praxis formulera människors problem i relation till hennes värld.

 

Dialogen blir det grundläggande elementet i den problemformulerande undervisningen.

Elev och lärare undervisar varandra i en Dialogrelation.

Tillsammans undersöker de kritiskt världen och där man vill avslöja världen.

 

 

Praxis

Hos Freire intar Praxis som begrepp en central betydelse.

Praxis innehåller två viktiga faktorer: Reflexion och Handling som skall leda till Förändring.

 

Reflexion innebär något viktigt, enligt Freire, och det är vikten av ett språk, ett eget språk.

Det skall inte bestå av att ta över förtryckarnas ord utan Alla behöver sitt språk för att kunna benämna sin värld och sina upplevelser.

De ger oss möjligheter att Reflektera och Förändra.

Om man inte har sitt eget språk hamnar man i Tystnadens Kultur.

Med detta menas att man ej kan sätta ord på händelser och inte heller benämna världen, då går ej att kommunicera med världen och den blir därför inte meningsfull.

 

Den andra delen av Praxis, Handlingen, är viktig.

En Förändring utan Handling finns inte.

Freire menar att en verklig Reflexion kommer att leda till Handling.

En Handling utan Reflexion är en ren Aktivism och kommer ej att leda till Förändring.

 

Reflexion och Handling kommer att leda till nya Erfarenheter som i sin tur leder till en ny Reflexion och Handling osv. osv. osv.

 

 

Sammanfattningsvis

 

Freire sa alltid att han inte har skapat en ny metod.

Det viktigaste är hans syn på undervisning och på människan.

Att människan är ett Subjekt är en grundläggande tanke.

Pedagogiken bygger på att de förtryckta ska bli kritiskt medvetna och därigenom kunna förändra världen och förverkliga människans kallelse, den Ontologiska kallelsen.

Att bryta Tystnadens Kultur är ett steg att gå mot humanisering.

 

De förtrycktas pedagogik måste skapas Med de förtryckta och inte för Dem.

 

Förändring har en stor plats hos Freire, Praxis – begreppet innefattar de båda faktorerna, Reflexion och Handling, att tillsammans diskutera problem och utifrån de kunna se vad som behövs för att Förändra och sedan Handla därefter.

 

Att människor tillsammans kan hjälpa varandra att förändra sin livssituation, att delade erfarenheter leder till kraft och förändring – människor ser att de inte är ensamma om sina bekymmer.

 

 

Freire som inspiratör och förebild!

 

Freire har varit mycket tydlig i att säga och skriva och vid all sin undervisning: ”jag har inte skapat en metod utan det är en ideologi”.

Där synen på människan som subjekt spelar en viktig roll.

 

Ett arbete i Freires ideologi är – att inte skapa verksamhet För människor utan Med dem.

 

Många av ”de kloka" och de som har makt i samhället säger att Freires pedagogik är utopiskt.

Dock ger utopin ett hopp!

Utopin ger ett mål att sträva emot!

Utopin innebär att Freire fördömer det nuvarande, delvis att Freire förkunnar något kommande.

 

Utopins mål är en värld av fria, skapande människor!

Freire formulerar målet med dessa skimrande ord: ”EN VÄRLD I VILKET DET KOMMER ATT BLI LÄTTARE ATT ÄLSKA”.

 

Kanske är detta det viktigaste vi har att lära av Paulo Freire.

Hans tilltro till att de tysta människorna har förmåga att skapa en sådan värld.

Bara den som tolkar sin verklighet, ser möjligheter till dess förändring, att i en gemensam strävan benämna och omskapa världen.

 

”Vid mötespunkten finns varken fullkomligt okunniga människor eller fullkomligt kloka; där finns bara människor som tillsammans försöker lära sig det de redan vet”!

Paulo Freire

Paulo Freire

 

Paulo Freire som inspiratör och förebild!

Kontakt och Besöksadress

 

Tel: 031-46 40 04

Skolspåret 29, 424-31 Angered

Gun.holmertz@telia.com

Följ oss gärna

Caritas Angereds

Plusgiro: 26 47 05 - 5.

All Rights Reserved Castiel © 2016